Som landet ligger - från stadsliv till storskogen

Som landet ligger - från stadsliv till storskogen

En blogg om landsbygd, trädgård och ett naturnära liv!

Här läser du om våra äventyr på svenska landsbygden och hur det är att byta staden mot landet. Som nyblivna lantisar snubblar vi över svenska landsbygdsfenomen, satsar stenhårt på eget företagande, jobbar i trädgården, skottar snö, matar höns, staplar ved och lär oss under tiden mycket nytt om livet.

Text och foton tillhör Veldman Huss Texts & Translations

Lite småkryp i Snöbäcken

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2015-08-09 15:45:22

En av alla sommarens regniga dagar dök den här upp i Snöbäcken. På en hundleksak på verandan... varmt och mysigt där. Den här söta krabaten är en Brun björnspinnare.


Nästa dag kom den tillbaks och visade upp sina vingar också!


Den här färglösa rackaren satt också på verandafönstret.


Ibland är vanliga insekter också fina. Husflugan ser ut som en primadonna i rampljuset.


En dagfjärilsmätare:




Och ett okänt litet odjur får avsluta bildserien:



  • Comments(1)//somlandetligger.vhtt.se/#post119

Valp! En Schapendoes i Snöbäcken

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2015-06-28 11:16:06

Nu har vi ännu en fyrfotad familjemedlem: Eddie!


Sedan drygt tre veckor bor det en liten valp i Snöbäcken. Han heter Eddie (Schappegårdens Eddie är hela namnet) och är en Schapendoes. ”En vad?”, tänker du kanske. En busig liten valp som blir en lurvig, trevlig, medelstor hund som är en hejare på att hoppa högt. Rasen är nederländsk och etablerades så sent som under 1990-talet i Sverige. Kolla här om du vill läsa mer om rasen.

Efter mycket funderande och ett par nästan-köp kom fyra vuxna Schapendoeshundar på besök här. Och två trevliga människor, Ernst och Susanne, som kunde berätta mer om rasen.


Vi bestämde oss direkt efter det mötet, för Sandor har haft en liknande hund under sin barndom. Vi letade uppfödare och hittade Eddie hos Schappegårdens kennel i Nässjö. Visst vill man ha en trevlig valp, men det känns extra bra om uppfödarna också är trevliga. Hos Schappegårdens kennel fann vi både och!

När vi träffade Eddie första gången van han bara fem veckor. En liten, liten valp. Vi kände direkt att Eddie var ”vår” valp.

Tre veckor senare var det äntligen dags! Valparna hade växt och vi var lite spända över hemresan i bil från Nässjö. Men Eddie somnade snart i Sandors knä och sov hela vägen hem.

Nu har vår lille buse bott här i tre veckor och vi har vant oss vid varandra. Katterna är lite tveksamma inför den skuttande Eddie, som följer deras spår runt trädgården. Vi har varit ute på äventyr med bilen, sovit borta, träffat folk, haft besök, klippt klor, plaskat på stranden…



Varje dag övar vi på att gå i koppel (det brukar antingen gå för sakta eller för fort), sitta, stanna och inkallning. Han lär sig väldigt snabbt, fast det är inte alltid lätt att lyda. Rumsrenheten går framåt men visst händer det små olyckor av och till.

I början var Eddie inte särskilt intresserad av att tugga på skor och vi prisade oss lyckliga. Men han hade nog bara inte upptäckt hur gott våra fötter luktar… Nu gnags det på både gummistövlar och rosa foppatofflor! Och sen ser han antingen väldigt oskyldig eller väldigt skuldmedveten ut.

Det roligaste Eddie vet, är att apportera leksaker och sedan ha lite dragkamp. Att gräva gropar under buskar och gnaga på buskarnas rötter. Och ej att förglömma: att bita oss i händerna.

Han är som busigast innan sovdags, då kan han vara helt vild. Sen drösar han ihop som en liten hög och sover djupt. Under dagtid är han rätt självständig och sover lite var som helst, på kvällen ligger han helst på våra fötter när vi sitter i soffan.


Eddie är världens gosigaste och roligaste valp, han blir lurvigare och större för var dag som går. Det ska bli både kul och spännande att se honom växa upp och se hur han utvecklas.





  • Comments(0)//somlandetligger.vhtt.se/#post118

Vinter, höns och röd snö!

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2015-01-21 16:13:57
Snön färgas röd i hönsgården. Men nej, våra höns har inte blivit kannibaler. Och vi har inte heller gett oss på dem... ännu.


Det är vinbär, som gör det så rött. Hönsen pickar glatt i snön och ser ut att trivas. Dags att fylla på med fler bär! De fyra hönorna tittar förväntansfullt på hinken.


Jag kan inte påstå att det ser så gott ut, även om jag gillar att göra vinbärssmoothies själv.

Det kacklande fyrtalet ser på mig med något kärleksfullt i blicken... Eller så inbillar jag mig det?! Hur som helst så känner jag mig så varm i hjärtat att jag pulsar iväg till trädgårdslandet.


Under snön finns det fortfarande grönkål och jag plockar några blad. Grönkål slår det mesta, tycker hönsen, och flockas runt lill-matte Ella.




  • Comments(0)//somlandetligger.vhtt.se/#post109

Hjortar i kvällssol

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2014-04-17 20:03:16

I veckan var det flera vackra kvällar och vi tog en en biltur i omgivningarna. Och vad ser man runt Hjortkvarn då? Jo, hjortar!






Glad påsk önskar vi i Snöbäcken!


  • Comments(0)//somlandetligger.vhtt.se/#post83

TrädgårdsLiv del 2 - Flygfän och fyrbenta djur

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2014-02-04 13:55:35

I vår trädgård bor många mer och mindre roliga krabater. Vissa är både och, som alla de hjortar/rådjur som äter allt, från syrenbuskar till tujor. Älgar har vi också sett ibland, de gillar dessvärre äppelträd.


I förra inlägget kunde du läsa om de insekter och kräldjur som har besökt oss.

Bland fåglarna har vi allt från den lilla, lilla kungsfågeln upp till den mäktiga kungsörnen. Kungsfågeln är otroligt näpen, men verkar inte vara så smart – en gång flög en in i vår bil, en annan gång hördes en liten nätt smäll mot fönstret och i ett pyttehål i snön stack en - knappt synlig - smal, liten klo upp.

Kungsörnen, däremot, har vi bara sett sväva över tomten. Och flera gånger på andra platser i omgivningen. Den här bilden är från min långpromenad utmed Skönnarboleden:


För inte länge sedan tog en kungsörn en liten hund någon kilometer från vårt hus här utanför Hjortkvarn. Fågellivet annars: diverse småfåglar, några hackspettar, nötskrika, korp, skata…


Vi har många, många fågelholkar i skogskanten runt huset. Detta är dock den roligaste, den hade svärfar med sig (hemgjord i Holland):


Andra flygfän i trädgården är
fladdermössen. En liten stackare hade kommit in i jordkällaren men inte hittat ut igen…

Grävling och ekorre finns också här. Katterna, våra fasta, kramgoa, tama trädgårdsbesökare, gillar ekorrar - men till middag, tyvärr. Grävlingarna gillar vi inget vidare, de bökar runt i gräsmatta och rabatter under vår och höst.

Uppe på berget bakom huset gjorde vi ett konstigt fynd förra vintern: ett vildsvinshuvud från en liten gris.


Oj, vad många bilder på döda djur (eller djurdelar) det blev.... hoppas ni ursäktar.

Inte långt ifrån vildsvinshuvudet fann vi spår, som länsstyrelsen menade kunde vara av liten varg eller stor räv. Tyvärr var det töväder, så spåren kunde inte besiktigas ytterligare.



  • Comments(2)//somlandetligger.vhtt.se/#post64

TrädgårdsLiv del 1 - Småkryp

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2014-02-03 08:48:29

Småkryp i Snöbäcken

En av våra allra första kvällar här i Snöbäcken, för ett och ett halvt år sedan, blev vi invaderade av tusentals skalbaggar. Det var tordyvlar, som slog sig ner överallt i trädgården. Vi kände oss lite lätt panikdrabbade, för det var verkligen många. Men dagen efter var de borta och i somras kom de aldrig. Fick mig att tänka på en väldigt bra ungdomsbok, nämligen Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe.

I somras fanns det däremot en stor, fin skalbagge i en av regntunnorna. Det var Ella som upptäckte den. ”Någon stor insekt bor där, den äter upp humlor och är liksom helt megastor.”

Vi tog oss en titt. Det var en gulbrämad dykare. Ett exemplar av den största arten i dykarfamiljen i våra trakter. Den bodde kvar rätt länge i tunnan.


Det kryllar såklart av olika sorters fjärilar, larver, spindlar, skalbaggar, steklar och andra insekter här, som sig bör. Vi har mycket blommor och blommande träd på och runt tomten.



Gräshoppor
finns det också. De här stora, gröna vårtbitarna är ganska imponerande.



En sommarmorgon satt en stor, vacker svärmare och tycktes sova på verandan.
Det var en större snabelsvärmare. Färgerna var en spännande kombination av rosa och grönt.


Sedan har vi flygmyrorna. De stiger upp i stora svärmar och gillar vårt parasoll mycket. Det brukar pågå runt middagsdags under sensommaren, men om man bara håller sig lugn så är det inte mycket som händer. Efter en stund flyger de iväg.

Knott, mygg, bromsar, getingar – ja, det har väl de flesta. De hör till sommaren! Men förra året kom det även en massa stekellarver och knaprade i sig en hel krusbärsbuske. Och en hel del bladlöss. Fy. Humlor däremot ser bara mysiga ut.


Grodor, paddor, sniglar och mask har vi också. En padda tycks nästan vara tam, den bor i trädgårdslandet och är riktigt kelig. Vi har flera sorters grodor, bland annat den ätliga sorten. Fast vi har då inte blivit sådana självhushållare att vi smaskar i oss sniglar och grodor (ännu). Vi tycker mest att de är söta.


Ödlor och ormar ser vi ibland.
Ormarna som brukar besöka oss har jag skrivit om tidigare, de har inte ställt till med något otyg ännu. Ödlor och kopparödlor är välkomna gäster!








  • Comments(0)//somlandetligger.vhtt.se/#post63

Ormar i paradiset

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2014-01-28 12:20:03

Av Sandor.

I Sverige finns det, precis som i Nederländerna, både snokar och huggormar. Den stora skillnaden är att man faktiskt träffar på dessa ormar titt som tätt i Sverige. Vi hade hört talas om att det fanns orm runt huset ibland. Förr fanns det trädgårdsdammar här, och således fler ormar. Dammarna har dock gått till historien och ersattes av fina trädgårdsplanteringar. Trots detta ringlar det förbi en och annan orm.


Man behöver inte vara särskilt lättskrämd för att bli rädd när det plötsligt ligger en stor orm framför fötterna. Särskilt med ett sjuårigt barfotabarn i trädgården! Snokar är ju inte farliga, men man slipper ändå gärna att bli biten av dem. Och huggormarna måste man såklart passa sig för.

När vi just hade flyttat hit brukade Ella leka vid den stora stenen utanför staketet. Tills en Hjortkvarning kom förbi och frågade om vi hade sett den stora ormen än. Snoken som bodde vid den stora stenen… Vi tassade dit försiktigt, och ja visst, där låg den lugnt i solen. Slut på lekarna vid stenen!


Vanligtvis ser man på sin höjd en ormsvans glida iväg snabbt genom det höga gräset runt tomten, men i somras (2013) fick vi se en huggorm på riktigt nära håll. Jag höll på att måla trädgårdsmöblerna, mitt på den nyklippta gräsmattan. Solen sken och allt var frid och fröjd tills…. Ssssssss…. En väsande huggorm låg precis vid ett av trädgårdsstolarnas ben!


Jag fångade huggormen med en tång (som är till för att plocka sniglar med egentligen) och placerade den fina ormen i en hink.


Hinken bars sedan bort, långt ut i skogen, innan den tömdes på sitt innehåll. Men om det var långt nog? Vi fick höra att man måste flytta ormar fem kilometer bort för att slippa dem permanent. Och vi flyttade vår orm kanske 500 meter… Vi har inte sett den några fler gånger, så det kanske hjälpte ändå!



  • Comments(2)//somlandetligger.vhtt.se/#post61

Hjortar överallt

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2014-01-02 20:18:26

av Sandor:

En mild start på vintern. Klövspår och högar med hjortpluttar i hela trädgården – ja, bor man i Hjortkvarn får man stå ut med att hjortarna finns runt knuten.

Hjortkvarn. Smaka på ortsnamnet: Hjort. Kvarn. Det är inte taget ur luften. Den gamla kvarnen finns mitt i samhället, medan hjortarna finns överallt. Här finns hjortar i olika storlekar och färgnyanser, från ljusbruna prickiga till snudd på svarta, och det är både rådjur, kronhjort och dovhjort som strövar i skogarna och på fälten runt samhället.

Även här runt Snöbäcken finns det gott om hjort och särskilt under vinterhalvåret kommer de fram. De blir hungriga och tycks glömma bort sin skygghet. I år går de lugnt och betar i vår trädgård på nätterna, vi ser att de har stått alldeles intill huset.



I trädgårdarna är det lättare att komma åt godsaker och vår kompost tillhör favoriterna. Vår tomt är visserligen omgiven av ett fårstängsel för att hålla vissa djur inne och andra djur ute. Under vintern bryr sig hjortarna inte mycket om vårt stängsel, de skuttar in i trädgården med smidiga språng för att söka sig något ätbart. Trädgårdslandet har ännu ett staket och det hjälper ganska bra.


Under förra vinterns stränga kyla började hjortarna skava och gnaga på trädens bark. Om de har sönder barken hela vägen runt stammen är det stor risk att trädet dör. I vintras fick vi sätta upp extra hönsnät runt de flesta träden i vår trädgård efter ett hjortbesök. Då hade de redan gnagt av en hel del bark, men inte värre än att träden klarade sig. Komposten räckte nog inte till för de hungriga hjortarna.

Höstens brunsttid bjuder på spektakulära ”brölkonserter”, när hjortarna vill söka sig en partner. Brölandet ekar genom skogarna runt Snöbäcken under stilla kvällar och nätter.

Hösten innebär även att den intensiva jaktsäsongen tar fart. Jakten lockar mycket folk till våra trakter. Jägare och turister, som vill njuta av natur och äventyr runt Hjortkvarn. Företaget Boo Egendom ansvarar för en stor del av jakten och skogsbruket i området. Veldman Huss Texts & Translations har översatt Boo Egendoms hemsida till nederländska.

Förutom alla olika hjortar finns det även älg, lodjur, vildsvin, räv och grävling i skogarna runt Snöbäcken. Det förekommer även större rovfåglar, som till exempel kungsörn. Ändå är det hjorten som syns mest i landskapet - hjortar och Hjortkvarn hör ihop!


Ella tittar ut genom sitt sovrumsfönster och ser... hjortar!


  • Comments(0)//somlandetligger.vhtt.se/#post47

Älg!

Djuren runt SnöbäckenPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2013-12-10 19:34:02

av Sandor

Älgar är mäktiga skapelser. De finns i stora delar av Sverige, men det betyder ju inte att man ser dem särskilt ofta. De är skygga djur, som oftast kan beskådas i skymning eller gryning. Så även i Snöbäcken.

Under den ändlösa, iskalla vintern 2012-2013 märkte vi att våra äppelträd hade krympt på längden. Vi pulsade dit genom snön för att ta oss en titt, och upptäckte stora spår av klövar, liksom tovor av sträv, gråbrun päls i den vita snön.


Först gick våra tankar till den förskräcklige snömannen. Hade han hittat till Snöbäcken? Men när vi hade gått in och värmt upp oss klarnade tankarna; vi hade haft en älg på besök. Vi stod i allsköns ro och pratade om det exotiska i att ha en egen trädgårdsälg, när Camilla plötsligen bara stod och gapade. ”Titta, där är den ju, älgen!”


Bland buskarna runt huset stod en stor älgko gömd. Hon åt just upp toppen av en tall. Men denna älg nöjde sig visst inte med trista tallar; hon hade tagit sikte på våra smaskiga äppelträd. Hon närmade sig staketet men försiktiga, men stora, steg.

Vi ställde oss klara i fönstret på övervåningen med kamerorna i högsta hugg. Och nu närmade sig älgen! Hon hoppade inte över staketet, som hjortarna brukar göra, nej, hon bara klev in. Sedan ställde sig älgkon och knaprade rofyllt på det som fanns kvar av äppelträden. Vi filmade och fotade medan äppelträden krympte.


Dags att ingripa, för annars skulle det inte bli några äpplen i sommar. Det räckte med att vi gick ut på verandan och klappade i händerna. Med några galanta språng var hon borta för denna gång. På jakt efter något annat att smaska på.

Nu har snön varit tillbaks under några dagar, även om den har börjat droppa bort från taket igen. Vi tittar sökande ut genom fönstret. Har vi fått oväntat besök?



  • Comments(0)//somlandetligger.vhtt.se/#post26