Som landet ligger - från stadsliv till storskogen

Som landet ligger - från stadsliv till storskogen

En blogg om landsbygd, trädgård och ett naturnära liv!

Här läser du om våra äventyr på svenska landsbygden och hur det är att byta staden mot landet. Som nyblivna lantisar snubblar vi över svenska landsbygdsfenomen, satsar stenhårt på eget företagande, jobbar i trädgården, skottar snö, matar höns, staplar ved och lär oss under tiden mycket nytt om livet.

Text och foton tillhör Veldman Huss Texts & Translations

Hemma i Holland, hemma i Närke… Tacksam.

Flytten till landetPosted by Veldman Huss Texts & Translations 2015-02-23 09:45:55

I år sammanföll sportlovet med karnevalen i Nederländerna. ”Karneval i Holland?”, tänker du kanske nu.

Ja, i de södra delarna av landet firas karnevalen, den pågår samtidigt i Tyskland, Sydeuropa, Brasilien, New Orleans… Här i Sverige lever den kvar i form av en… semla! Fettisdagen markerar början på fastan, precis som karnevalen gör. För de flesta i södra Nederländerna är det tradition att klä ut sig, dansa, sjunga, titta på paraderna och (det är ju Nederländerna) klämma en öl eller två, skramla med en maracas och äta pommes frites och kanske lite sill. Karnevalen brukar falla precis i övergången mellan vinter och vår. I är hade vi tur - solen sken mest hela tiden och det började våras. Karnevalens färger: rött, grönt och gult!
Utanför Nijmegen, staden där vi tidigare bodde, började vi karnevalfirandet ihop med vårt fasta kompisgäng. Både vi och vår dotter känner oss som fiskar i vattnet mitt i all röra, trots att vi bor väldigt lugnt i Sverige under större delen av året. Ella anpassar sig lätt och det är spännande att hänga med de större barnen såklart. På krogen/discot dansar vuxna och barn ihop, alla är utklädda och det finns gratis ärtsoppa till alla (och alla äter den)! Man känner sig hemma igen på en gång i en sådan omgivning.

Någon dag senare åkte vi söderut, till Maastricht, Sandors hemstad. Här är karnevalen ännu bjärtare och det roliga är att man inte behöver klä ut sig ”till något”, man kan klä ut sig precis hur som helst. Många är otroligt kreativa med kostymer och smink. Vi gör vårt bästa med sånt som vi har lämnat på Sandors föräldrars vind...


Maastricht är verkligen en vacker stad och ihop med goda vänner blev det en fantastisk karneval. Även här känner vi oss hemma, det är en sådan härlig plats!



Men alla semestrar har ett slut och snart måste vi ta farväl av vännerna och familjen. Ella hade gärna stannat lite längre hos Opa och Oma, som bor i ett mindre samhälle mitt emellan våra gamla hemorter, men var glad över att komma hem till Snöbäcken - till vårt riktiga hem, till husdjuren och kompisarna här. Vi vuxna var rätt trötta efter semestern och allt resande, så det var helmysigt att komma hem. Mycket snö hade töat bort under våra semesterdagar, men nu har det kommit lite ny. Som grädden på moset hade vår ”husvakt” skött allt helt fantastiskt, tack!

I stapeln med post fanns hembygdsföreningens blad Mosippan, där jag hade blivit ombedd att skriva om hur det är att flytta till Hjortkvarn från en annan plats och lite om arkeologi också.


Flera personer har hört av sig efter att ha läst artikeln, kul! Jag hade skrivit lite om vår flytthistoria, men också om historian runt vårt hus. Här har många bott och känt sig hemma under åren, nu är det vår tur.

Jag funderar ofta över det där med ett hem, var är man hemma? Man kan vara hemma på flera platser på samma gång, tror jag. Där familj och vänner finns, där man själv bor. För oss är kontrasterna ganska stora mellan platserna som känns som hemma, men det gör livet intressant. Kungsängen, Sundbyberg, Stockholm, Nijmegen, Reuver, Maastricht, Hjortkvarn… Det känns nödvändigt att få byta plats och språk av och till, att återvända till våra gamla hemmiljöer.

Jag tänker på Sverige förr, när båten till Amerika avgick och hela familjer for iväg för att söka sig ett bättre liv och aldrig mer återvända. Och jag tänker på vår värld idag, där så många måste fly för livet och försöka rota sig på helt nya platser. För mig, som har chansen att koppla samman då och nu, går det knappt att ana hur svårt det är att släppa taget helt och starta om på nytt. Vid den tanken känner jag mig extra tacksam över mina hem!

Avslutar med en bild på två fina tjejer, som lyckas vara bästisar trots att de bor i olika länder, och en mysig farfar på promenad med sitt barnbarn:





  • Comments(4)//somlandetligger.vhtt.se/#post111